Sony Ericsson har haft stora framgångar de senaste åren. Men nu ändras hela mobilmarknaden och företaget måste prioritera om. I Ronneby genomför Sony Ericsson sin viktigaste och mest riskfyllda satsning. För att lyckas måste bolaget få med sig några av konkurrenterna och det är lättare sagt än gjort.
Therese Svensson skrattar och ler. Efter flera tillfälliga anställningar och en Australien-resa hade hennes utbildning i elektroteknik blivit för gammal och det var svårt att få jobb. Men efter en kurs på 20 veckor som Länsarbetsnämnden, Blekinge tekniska högskola och Uiq ordnade fick hon fast jobb i början av 2007. Nu arbetar hon på Uiq med att koordinera utvecklingen av meddelandefunktionen i nya mobiler.
–Det är svårt att komma in när man har en gammal examen. Jag är väldigt nöjd med kursen, säger Therese Svensson.
Ledningen för Uiq verkar ännu mer nöjd. Precis som många andra företag har Uiq haft svårt att hitta personer med rätt sorts datautbildning. För Uiq blev problemet extra allvarligt för drygt ett halvår sedan när Sony Ericsson precis tagit över bolaget. Uiq som tidigare hållits på sparlåga fick plötsligt besked om att man skulle växa snabbt.
Att Uiq tidigare hölls tillbaka har sin egen historia. Fram till februari ägdes bolaget av brittiska Symbian som i sin tur ägdes till hälften av Nokia. Men Nokia var inte det minsta intresserat av att satsa pengar på Uiq. För Uiq var i praktiken Sony Ericssons redskap för att utveckla avancerade mobiler. Och de mobilerna konkurrerade direkt med Nokias produkter.
När man kommit ur det läget gick Uiq direkt in i en våldsam expansionsfas. Från att ha haft 150 anställda vid årsskiftet har företaget nu 340 personer i rullorna. –Jag skulle behöva åtminstone 100 personer till, säger Johan Sandberg, vd för Uiq.
Tillväxten märks rent fysiskt. Uiq har tagit över våning efter våning i ett stort gulfärgat kontorshus alldeles i närheten av Ronneby Brunn och fyllt det med anställda som nu sitter böjda vid sina datorer och programmerar. Risken för växtvärk är med andra ord betydlig. Det är inte lätt att hålla ordning och få rätt kultur när det kommer till så många nya på kort tid. Å andra sidan har Uiq-ledningen inget val. Det är mycket som ska hämtas igen och framför allt måste man hinna positionera sig på marknaden för mer avancerade datorlika mobiler.
Den här marknaden står för närvarande bara för en tiondel av alla mobiler som säljs. Men området väntas växa snabbt de närmaste åren och det handlar dessutom om de mest lönsamma mobilerna, som kostar mer och ger tillverkarna högre vinster.
Haken är bara att programvaran i de datorlika mobilerna blir allt mer komplex. Det gör att tillverkarnas vinster snabbt äts upp om de inte kan fördela kostnaderna på stora volymer.
På femte våningen sitter Mats Barvesten och funderar på just det. Han har jobbat länge på Ericsson och Sony Ericsson. Nu är han sedan den 1 juni chef för Uiqs produktplanering.
Lite förenklat kan man säga att det finns några olika alternativ för mobiltillverkarna när de ska skaffa ett mjukvarusystem till sina datorlika mobiler.
1 Köp ett färdigt paket av företag som Microsoft.
2 Gör som Nokia och utveckla en del själv och köp resten från ett delägt bolag.
3 Bygg helt på egen hand, förslagvis med Linux i grunden.
En helt färdig lösning kan ge lågt pris eftersom det då är fler som delar på utvecklingskostnaderna. Nackdelen är förstås att man blir beroende av säljaren och inte kan styra utformningen av mobilen på samma sätt.
–De som väljer Windows mobile hamnar i en helt reglerad miljö där det är Microsoft som bestämmer allt. Då försvinner mobiltillverkarens eget varumärke, säger Mats Barvesten.
Föga förvånande gillar han inte heller Nokiaalternativet. Nokia är världens i särklass största tillverkare av mobiler och vilken annan tillverkare vill hamna i händerna på branschens jätte?
I andra änden av skalan finns Linux. Där är det ingen som dikterar villkoren. Å andra sidan är det, enligt Mats Barvesten, en väldigt splittrad miljö. För mobiltillverkarna finns det inte ett enda Linux, utan många olika. Då får man inga stordriftsfördelar och varje tillverkare tvingas göra en massa jobb helt på egen hand.
Det är inte så svårt att förstå vart han vill komma. Uiq är en enhetlig miljö, till skillnad mot Linux. Samtidigt får både mobiltillverkarna och telebolagen stor möjlighet att påverka hur utseendet ska vara, till skillnad mot om de använder Windows.
Just utseendet är en avgörande sak. Skärmen tar allt större plats på mobilerna och därmed blir det viktigare för både tillverkare och telebolag att synas där.
Det hävdar i alla fall Mats Barvesten. Men den avgörande frågan är förstås vad de andra tillverkarna säger.
Sony Ericsson gör allt för att lansera Uiq som ett fristående bolag som säljer sina produkter både till Sony Ericsson och till andra. Än så länge handlar det i praktiken om Motorola som efter några mindre lyckade produkter med Uiq nu har fått till en potentiell storsäljare med nya Uiq-baserade Z8.
Fler produkter lär vara på gång. Men det krävs i praktiken många fler och helst också att även tillverkare som Samsung och LG väljer Uiq. Dessutom vill Sony Ericsson gärna få in konkurrenterna som delägare i Uiq.
Händer inte det ligger bolaget illa till. Då måste Sony Ericsson bära hela kostnaden på egen hand och det lär bli svårt för ett företag som idag ändå bara står för en tiondel av de mobiler som säljs i världen.
Fast Johan Sandberg lever upp till sin roll och ger en optimistisk bild.
–Vi har våra kunder och vi för diskussioner även med andra. I våra kalkyler räknar vi med en kraftig uppgång de närmaste åren. Vi står bara i början av den här marknaden, säger Johan Sandberg.
